Inspiration - Harmoni - Pastell


















Thoughts


























Skönhet

På vintern när det är ständigt kallt, blåsigt och blaskigt vill man ju bara krypa in i en enorm jacka och gömma sig till sommaren har kommit. Jag är själv inte den som har en särskilt stor lust att göra mig iordning något speciellt på vintern, shoppingen lockar inte lika mycket och jag håller mig gärna till mysiga och lite avlägsna fik om man är i stan.
Men jag har mina små knep på hur man enkelt kan känna sig vintersnygg ändå!

- Jag tycker att man ska införskaffa sig en riktigt god parfym och gärna med en passande Body Lotion som komplement. Själv har jag Parisienne från Yves Saint Laurent, som doftar helt fantastiskt gott och exotisk.

- Lite färg på läpparna ger alltid ett fräscht och friskt utseende. Nu menar jag inte att man måste gå omrking med blodröda läppar varje dag utan något mer neutralt. Jag har ett helt perfekt läppstift från Esteé Lauder, som är en liten blandning av rött och aprikosfärgat med pyttelite shimmer i. Det har jag både till vardags och fest då det lyfter upp en mer naturlig sminkning och tonar ner en mer kraftig partysminkning.

-Huden blir ju väldigt torr i kylan och man känner sig lätt fnasig och dan. Införskaffa dig en ordentlig Body Lotion. Har du väldigt torr hy så ska du hellre köpa Body Butter, som är mer fet. Känner man sig mjuk och len i hyn så känner man sig också snyggare och fräschare. Jag var nyligen och köpte mig en body lotion på Body Shop, med doften Coconut. Helt fantastisk! Apoteket har också väldigt bra lotions, speciellt från märket Natu Vive.

Det var mina små grundtips på hur man kan känna sig vintersnygg i kylan, om man som jag tappar suget lite!






Vernissage - Gynning

Är en trogen följare av Carolina Gynnings blogg och liv, då jag tycker hon är helt magisk och briljant.
Hennes verk är helt fenomenala och underbart vackra, enligt mig. I mitt framtida drömhus ska det finnas minst ett verk i varje rum, skapat av just Carolina Gynning.
Här är bilder från hennes vernissage i Göteborg.











Samtliga bilder är tagna från Carolina Gynnings blogg, http://gynning.net

Dagens ungdom?

Jag läste precis ett inlägg i storbloggerskan Paows blogg, som bara fick mig att bli så otroligt frustrerad. Hon har lagt upp ett långt "tyck-synd-om-mig-inlägg" om hur jobbigt det är att vara bloggerska för att alla tjatar på en och för att hon inte kan lita på sina s.k "vänner". Fast alltså, allvarligt? Hon måste skämta med mig!
Hon är en tjej som aldrig i hela sitt liv behövt jobba(på riktigt, alltså inte blogga) och hon har inte heller gått ut skolan. Om hon inte hade haft sin blogg, hade hon idag inte varit någonting och inte heller haft eller gjort ens i närheten av allt det hon har och har gjort. Speciellt inte med tanke på hennes ålder.
Det hon bl.a skriver om, som faktiskt retade upp mig mest är att hennes föräldrar tydligen då tjatar på henne om att hon måste blogga och har då gjort sen hon var 16 år. Men ärligt tjejen, vad tror du? Hon har ingen som helst utbildning eller erfarenheter av arbetslivet bakom sig. Bloggen är det enda hon vet. Bloggen är hennes enda egna inkomstkälla och för att hon inte ska behöva leva på mamma och pappa livet ut är det klart att de är på henne om att hon måste blogga. Bloggen är det enda som kan ge henne en framtid. Och det spelar ingen roll vad hon gör i framtiden så kommer det att ha varit bloggen, som på ett eller annat sätt, fått henne dit.
Som "hot" har hennes föräldrar tagit till med att om hon inte bloggar så måste hon jobba i hennes pappas mataffär. De kan säkerligen sin dotter utantill, till och med hennes läsare kan förstå att en tjej som Paulina aldrig skulle få för sig att gå omkring i en mataffär, plocka upp varor och sitta i kassan. Allt detta + att hennes manager ringer och "tjatar" på henne om att hon måste blogga, får henne då att gå upp på morgonen och blogga. Är det då verkligen detta som får henne att blogga? Inte att bloggen faktiskt är hennes enda inkomst, att detta är hennes enda s.k "jobb" och att utan bloggen har hon ingenting, utan skulle få känna av verkligheten och det verkliga livet. Nej, det är ju så otroligt jobbigt att blogga, speciellt när man ska hinna med att räcka till till allt annat så som vänner, fester, shopping och så vidare.
Men hon har ju som mål att leva det galna Lindsay Lohan-livet, va jag har förstått det som iallafall så rätta mig om jag har fel. Sex, drugs and rock'nroll! Men när man fyllt 25? Va händer då? Ska hon då gifta sig ung med någon B-kändis från Paradise Hotel, som blivit känd specifikt för att ha satt på varenda brud i serien? Ska hon då ha gjort sitt efterlängtade Slitzomslag? Ska hon då ha slutat att supa och knarka sönder sig själv efter att till slut ha blivit magpumpad och då fattat att det kanske är på tiden innan hennes lever ger upp? Ung&Dum i all ära men att skriva att man lever Lohan-livet, när man faktiskt inte ens är i närheten och att ens vilja något sådant skrämmer mig en aning. Att faktiskt skriva ut att man tagit kokain och dessutom vid den åldern sänder ut helt sjuka signaler till de som läser hennes blogg. Tjejen gräver ju sin egen grav hos media! Eller är det det som faktiskt är meningen? Att vara med på förstasidan i HäntExtra med enorm rubrik "Paow i knarkskandal: Jag har tagit kokain."
Att vara en offentlig person kräver också att man är smart. Man får inte vara naiv när det kommer till vänner. Detta är ju något hon måste ha förstått för länge sedan, att man kan inte som en känd person berätta sin livshistoria för vem som helst. Sina misstag här i livet får man hålla för sig själv eller göra det på ett snyggt sätt. Det finns alltid folk som njuter och vill se en falla och hon borde ju ha insett detta och inte tro så gott om Nemo när hon är otrogen med honom mot Hugo.
Det är så synd bara! Man vet ju att det sitter hundratals tjejer i alla åldrar hemma, framför datorn och bara avgudar henne och hennes liv. Tjejer som faktiskt vill vara och leva som henne! Visst, hon är ung och ovetande om hur hon faktiskt påverkar människor, men hela det här skrämmer mig.
Är det såhär dagens ungdom vill leva?

Mind















Vänskap är..

...när ni tittar på mig och kan läsa av mina ögons språk. En glimt och ni vet om dom är ledsna eller glada. När vi skrattar högt och det är bara vi som vet varför. När vi kan sitta tysta bredvid varandra utan att tystnaden känns besvärande. När ni vet att jag just där och då behöver jag en kram och får det! När jag får ångest och ni håller min hand. När jag börjar en mening och ni avslutar den. När ni ringer när jag som bäst behöver det, på ren känsla. När tårarna sprutar och ni torkar bort dom. När en blick säger mer än tusen ord. När ni får mig att känna att jag äger världen. När ni får mig att hålla huvudet över vattenytan när det är som allra jobbigast. När ni säger att - Nej, Alexandra så kan du INTE göra/säga/skriva och jag vet att ni menar väl. När ni ber efterhängsna killar dra när jag själv inte har vett att göra det. När jag står på bardisken och ni bildar en mur för att ta emot mig om jag trillar ner. När jag är lite för berusad och ni stoppar in mig i en taxi för att sen ringa och kolla att jag kommit hem. När ni säger att jag KAN då jag själv tvivlar. När ni ligger bredvid mig i soffan och lutar er mot min axel. När ni ger mig trygghet då jag är som mest osäker. När ni håller mig bakom ryggen så jag inte ska falla. När ni alltid är ärliga även om det gör ont. När ni på mitt kroppsspråk kan se när jag behöver undsättning. När ni älskar mig när jag minst förtjänar det. När ni lyssnar på mitt ältande utan att tröttna. När ni skrattar åt mina tråkiga skämt. När ni får mig att vilja bli en ännu bättre människa. När det känns som ni gett mig livet tillbaka på nytt. Det är då jag älskar er som allra mest!!!!!


Kvinnor är från Venus

Hur kan det vara så svårt för män och kvinnor att förstå sig på varandra! Det är ju inte så att vi härstammar från olika arter. Jag hör ofta tjejer säga hur skönt det vore att vara kille, NO WAY JOSE!!! Äh, fy sjutton , tänk att vara tillsammans med sig själv. Vi tjejer har ju en tendens till att säga en sak och mena en annan, helst ska killen kunna läsa våra tankar, är han riktigt duktigt kanske han kan förutse dom också!
Ju sämre han behandlar oss desto mer vill vi ha honom. För dom genuint gulliga, trevliga och trogna killarna är liksom inte riktigt lika intressanta. Dessutom när han blir kär i mig så kommer jag kunna förändra honom, med min kvinnliga list. Han ska gärna dyrka marken vi går på men ändå vara lite svåråtkomlig annars tröttnar vi!
Vi vill gärna ha en ambitiös, framgångsrik kille som ska tjäna bra med flis så vi kan shoppa loss, men jobbar han för mycket då gnäller vi. Romantik, uppvaktning och komplimanger törstar vi efter men blir det för mycket av något stämplar vi honom som en tönt. Vill gärna rumla runt i sänghalmen men bara då vi är "in the mood" annars har vi migrän! Eller som när vi frågar är vi smala, snygga, ser bra ut i partystassen så tror vi er inte om ni säger ja och säger ni nej blir det ett jäkla liv!
Ringer ni för ofta blir vi uttråkade, ringer ni för sällan blir vi frustrerade. Ni ska helst bara ha ögon för oss, tittar ni en sekund för länge på någon snygg kurvig blondin så lär ni få höra ett och annat. Vi är rätt duktiga på att fråga om alla du träffat innan oss, exakt vad ni gjorde och gärna mycket detaljer för att ni sen ska få det kastat i ansiktet då och då. Helst ska ni inte ha några ex, dom är väldigt störande och har en tendens att bli en "hang up". Vårt mantra är desto mer vi vet desto bättre, till skillnad från det manliga släktet som verkar tycka ju mindre ni vet desto bättre. Jaha, det var dagens fundering! Nu, time to get dressed, slänger kanske upp en och annan outfitbild. Puss!



Here we go again!

Har precis varit nere på gymmet helt själv och kört ett stenhårt pass för rumpa och ben. Nu kör vi, Beach 2011! Eller bara Gila 2011?
Har gått och blivit sambo med världens bästa kille. Vi har en helt underbar lägenhet ihop och just nu leker livet.
Har aldrig känt mig så kreativ och bara helt uppfylld med något galet, färgglatt, partysuget monster.
Blir badet och sen iväg på stan! Puss!


Jag och min fina underbara halva till vänster.

"Om jag hade..så kanske jag hade.."

Min värsta madröm, det jag befarar mest av allt här i livet, är att jag ska fastna här för alltid. I detta eviga "ekorrhjul" och sedan vid 25 års ålder, fortfarande fast, säga till mig själv "Om jag hade..så kanske jag hade..". Men det är svårt att lämna tryggheten, säkerheten och bara kasta sig ut från berget och hoppas på att man landar mjukt.

To finding love..

"Tricket med kärlek är att hitta någon som gör dig till en bättre människa. Du blir som du umgås."
-Beyoncé Knowles

RSS 2.0