Måndag 9 juli

Sitter här och väntar på att min pojkvän ska komma hem och sedan köra mig till jobbet. Det ösregnar ute och är det något som saknas här hemma så är det ett paraply.
Just nu hade jag dock bara velat gå upp och lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och låta måndag bli tisdag. Eller bara vakna upp hemma hos mamma och känna mig lätt som en fågel.
Det är svårt att starta på nytt. Det är jobbigt för alla. Man släpper allt och kastar sig ut för stupet och hoppas att någon eller något tar emot en. De flesta dagar är allt så himla bra och jag är lyckligast i världen. Men ibland, som idag, vill jag bara släppa allt och dra. Jag ska be om att få vara på lagret idag och packa upp alla nya skor och annat som kommer. Rensa tankarna för mig själv där bak och slippa beblanda mig med folk.
Varför regnar det alltid när man känner som allra minst på topp?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0